”Kylan blev min vän. Min ursäkt för att gömma mig igen” – kent

Det är dagar som denna som man helst bara vill ligga kvar i sängen, dra täcket över sig och inte bry sig om alla ”måste” och ”borde”. Jag vill inte ens gå upp ur sängen, mest för att jag är tvungen till det.
Till slut går jag, mot alla odds, upp och funderar på hur man kan få dagen att bli bättre. Så jag börjar fylla dagen med arbete, någonting som fungerar mycket bra. Alla papper, anteckningar och dokument fyller hela lägenheten precis som ljuset och cigarettröken. Nu blev inte dagen mycket bättre för det, men jag fick i alla fall någonting annat att tänka på för några timmar och det var det värt.
Sedan gick solen ned och det blir mörkare än mörkast.
Frågan är om jag någonsin såg solen i dag?

Senare på kvällen springer hela jävla världen i väg och gömmer sig medan jag undrar vart alla tog vägen. Och medan jag fortsätter att undra över detta märkliga faktum zappar jag helt utsiktslöst mellan alla kanalerna, röker alldeles för mycket och dricker vin.
”Jaha, vart i helvete tog alla egentligen vägen?” Alla utom jag har säkert ett svar på just den frågan. Alla vet bättre än mig men säger ingenting. Till sist rymmer även jag och jag rymmer upp på taket.
Det var kallt där uppe men fan så rogivande och jag tror att kylan faktiskt blev min bäste vän i kväll.

* * *
Det är dagar som denna då jag är värdelös på allt i från att laga god mat till att komma med uppmuntrande ord till mig själv. I dag var det en ”sådan där” dag… En dag som jag inte ens kunde se mig själv i spegeln och uppskatta det ni andra säger är ”bra” med mig.

Det var ingen bra dag.
Jag tror att du har fattat det nu…


/Elfwingson