”Kompis, han existerar bara i sinnevärlden” tänker jag.
Några minuter senare talar hon om städning. Jag avslöjar att jag precis har städat min lägenhet och att den är renare än renast. Dessutom står alla böckerna på plats i bokhyllan.
”Jaså, kommer det kvinnobesök? Frågar hon och skrattar.
”Eh… nej… Men det kan väl vara trevligt att ha lite städat omkring sig för en gångs skull” svarar jag.
Tyst tänker jag: ”Hit in kommer ingen som inte gjort sig förtjänt av det…” Med andra ord: inte speciellt många.
E berättar glatt att hon har följt mitt exempel och har därför bakat scones i kväll. Så medan vi pratade mumsade hon glatt i sig scones med marmelad. Dessutom hade hon skapat supermysig stämning genom att tända ungefär sjuhundra små värmeljus, även det efter mitt exempel. Skillnaden ligger i att hon inte hade samma anledning som jag.
”Aha, så det kommer manligt besök i kväll?” frågar jag och försöker låta nyfiken. Att jag frågade så beror mest på E’s fråga tidigare (hon får helt enkelt skylla sig själv).
Hon frågar vad jag önskar mig i julklapp och tar genast upp vad hon har önskat sig av familj och vänner. ”Om jag får en bok och en kopp kaffe så är jag nöjd” svarar jag sanningsenligt. Jag är nog ganska anspråkslöst skön på det sättet: jag nöjer mig med ganska lite just nu.
Alltså: en kopp kaffe kan göra min värld till ett paradis för ett par minuter…
Åh herregud, jag tror att jag fryser ihjäl.
* * *
En skrämmande insikt kommer och hälsar på och jag vill bara slänga ut insikten genom fönstret. Förbannade insikt, varför ska du komma nu och förstöra min natt?
Kan du för en gång skull inte ta och hälsa på någon annan i stället för att göra just MIN natt till ännu ett sömnlöst helvete…
Men insikten biter sig fast och vill aldrig ge sig av. Insikten och sanningen gnager hål på mig och det är faktiskt inget vidare. Inte i kväll. Inte i natt. Aldrig någonsin.
”Du borde släppa det där nu och gå vidare” säger T och han har rätt. ”Easy to say, harder to do” säger jag och även jag har också rätt. Det vet han om.
Det vet alla…
Vad insikten och sanningen är?
Det är när dagarna och nätterna blir mörkare än mörkast som jag kommer med de bästa råden, de finaste pep-talken och de mest sanna sanningarna. Det är kanske låter hemskare än vad det faktiskt är men jag vet också om att det alltid kommer att vara så. Den egenskapen kommer nog aldrig att försvinna, mest tack vare att jag inte tänker låta just den försvinna.
Ingen är perfekt men om man verkligen, verkligen tycker om någon på riktigt, så blir det perfekt.
Lär dig att leva med det, kompis.
/Elfwingson