TRION
Fan, vad jag stolt jag är över att jag har just dem till mina bästa vänner
Jag har varit den jag kanske alltid har varit: Lyssnaren, Mästaren, Beskyddaren, Musikern, Professorn och Vännen. Jag ljuger för mig själv om ju säger annat. Jag har i år genomgått ett utav Livets stora eldprov och dessutom gått hel genom det. Heder åt mig. Men jag är också extremt medveten om att jag inte hade lyckats utan dem. Jag hade inte klarat mig om inte T och L hade burit mig genom det mest nattsvarta av helveten och jag hade inte klarat mig om de inte burit mig genom den ljusaste himlen.
Och trots att T i bland menar att ”vi ska alla en gång dö” och emellanåt höra hur L väser fram ett ”nothing lasts forever” så kommer den här mannen aldrig att lämna er.
Bara så att ni vet…
* * *
Jag har inte lärt mig ett dugg, tror jag. Jo, förresten, en sak har jag lärt mig: det är inte lätt det där med Kärleken. Som om jag inte visste det förut…
Jag har nog aldrig gråtit så mycket under ett och samma år.
Jag har nog aldrig varit så förvirrad under ett och samma år.
Jag har nog aldrig pratat så mycket under ett och samma år.
Jag har nog aldrig lyssnat så mycket under ett och samma år.
Jag har nog aldrig varit så många saker under ett och samma år.
Att början på året inte var den bästa det har jag redan slagit fast för länge sedan. Och när världen med takbjälkar och murbruk föll ihop över mitt huvud sa T: ”Kan det ta slut mellan er, kan det ta slut mellan vem som helst”. Jag kunde inte tro honom. Jag ville helt enkelt inte tro honom. Nu kan jag tro honom. När L i våras undrade hur man fixade det, svarade jag att ”Det gör man inte” och när T sa i somras ”Jag fattar inte hur du fixade det. Jag fattar det inte” svarade jag att ”Det gjorde jag inte”. Det är så mycket man inte fixar när det blir allvar. Man handlar inte rationellt, man minns inte sin egen röst när man skrek och man minns inte vad man sa när allting svartnade i panik.
* * *
Snart tar 2005 slut och jag kommer aldrig att glömma bort årets alla välgärningar och illdåd.
2006 kommer säkerligen att innebära en massa bra och dåliga saker men en sak är säker: jag tänker hålla hårt i den här, snart tjugosjuårige killen och aldrig låta honom trilla över kanten igen.2005, försvinn och kom aldrig mer igen.
2005, jag kommer inte att minnas dig med glädje.
Jag vill glömma bort dig och låtsas som om du aldrig existerat. Tyvärr är det väl så att du för alltid kommer att gnaga lite och det kommer att vara lite isande och lite obehagligt. Men jag tror också att jag överlevde även 2005 – det värsta året hittills, fastän jag tappade mig helt och hållet alldeles för många gånger.
Jag glömmer dig inte 2005, hör du det?
”Det har varit ett ensamt år” – kent
/Elfwingson
Foto: Linda