måndag, december 05, 2005

De vackra och rika människorna är troligtvis inte så lyckliga som de ser ut att vara


E gör mig sällskap och frågar vad som fått människor att bli så bittra.
”Prova med uppfuckade kärlekshistorier och ett allmänt pessimistiskt synsätt på livet, kompis!”
Det sa jag inte. Men jag tänkte det. Hon talar om att hitta Någon, E. Att en gång för alla avsluta singellivets tragiska dagar och hitta Någon som hon har tillräckligt gemensamt med för att kunna inleda ett seriöst förhållande med.
”Lycka till… Någon sådan hittar eller får man inte. En sådan Någon förtjänar man”.
Tänk, det sa jag inte heller. Men jag tänkte det desto mer.

Sedan avslöjar hon någonting sensationellt: hon är minst lika bitter som alla de andra singlarna, men försöker verkligen vara glad för trots allt. Ibland går det bra och ibland går det… Mindre bra. Därför blir hon min hjälte i natt. Hon erkände i alla fall att hon är bitter som fan.
Det är bra.

* * *
Om jag vore alldeles nyrik nu skulle jag nog kunna få för mig att shoppa kläder för hundra tusen kronor på ett par timmar tillsammans med en personlig klädcoach (vad nu coachen skulle göra för nytta… De verkar bara vara där för att ställa sig in och lismande hålla med i allt vad man säger. Men i och för sig: de har ju betalt för det).
Jag skulle antagligen köpa en klippning och styling av håret för femtio tusen kronor och jag skulle säkert köpa en våning i stan för några miljoner. Sedan skulle jag säkert köpa ett gäng med gitarrer, studioutrustning och tre nya G5:or för ett par hundra tusen, mest bara för att jag kunde göra det liksom. Men jag tror nog att jag skulle bli skapligt uttråkad efter några veckor. Jag kan lika gärna fortsätta drömma om rikedom, framgång och lyxigt onödiga prylar bara för att jag kan göra det också. Drömma alltså.

Det är kanske är det som skiljer oss från djuren: vi kan drömma.

* * *
För många kvällar sedan sa L att det är bra att jag tar hand om och tänker på mig själv nu. Det går ju mindre bra och då är det tur att jag har musiken. Den kan jag ta hand om. Musiken kan jag vårda ömt precis på samma sätt som jag inte kan vårda mig själv. Musiken kan jag ta hand om, fixa till och redigera på alla möjliga sätt. Jag kan lägga till och dra ifrån. Musiken kan jag kasta om den inte passar mig. Medan jag står på taket och röker tänker jag på att jag inte kan fixa till mig själv.
Det blir bara fel, fel, fel hela jävla tiden.

Men ganska ofta skulle jag vilja göra just det: fixa till, redigera och förfina mig själv.
/Elfwingson