fredag, november 18, 2005

När jag somnade, vaknade staden

I eftermiddagens sjuka ljus sitter jag uppflugen i fönstret och betraktar molnen.
Vet du, när molnen ligger lågt borta vid horisonten och är så där hotfullt mörkblå, ser de precis ut som berg. Mörka berg långt, långt borta. Man kan nästan tro att man bor någonstans långt borta där husen inte finns och där cancer inte existerar.

* * *
Någon dog i går.
I precis samma sekund föddes det någon annan och himlen blev en ängel rikare.
Sov nu, S.
Sov och lev desto mer.

* * *
När jag försökte sova i natt, beslutade sig en hög ton för att bita sig fast i högerörat. Det finns ett kliniskt namn på det där… eh… tja, det har jag glömt bort nu. Vad det än kallas gjorde det mig fullkomligt vansinnig. Tonen liksom stiger och faller med jämna intervall och tar över din hörsel. till slut kontrollerar den dig fullständigt. Tonen dör bort för ett par sekunder för att sedan återvända med full kraft.

Och så höll det på.
Hela jävla natten.

När jag somnade, vaknade staden.

* * *
Går hem ifrån K-huset och sveper den svarta rocken hårdare om mig. Tänder den tjugofjärde cigaretten och småspringer hem. Det är mest för att hålla i gång kroppen så att jag inte ska frysa ihjäl under den korta promenaden.

En reklampelare skriker ut att man kan spela bort sitt studiemedel i poker. En annan undrar om jag känner mig förkyld och en tredje tycker att jag är borde vara lika snygg som mannen på bilden. Han bär en vit skjorta och världens mest välpressade byxor.
Jag vill bara kräkas på honom och hans självgoda flin.

Kommer hem, sparkar av mig skorna men behåller rocken på. Sätter mig i fönstret och röker kvällens tjugofemte cigarett. Nu är de mörka molnen som såg ut som berg, borta. I stället är de ersatta med ett blått mörker och en blek måne. En blek måne som är så kall och obeveklig som det bara går. Jag vill verkligen inte att det ska bli vinter igen.

Jag tror att jag svälter ihjäl.

* * *
L stod längst bort i en tunnel och sa någonting tidigare i kväll. Tunneln var alldeles för lång för att det skulle nå öronen den här gången. Det tappades i den frusna marken och gick i tusen bitar.
Jag hörde ingenting tidigare i kväll.

En dag ska jag bli lika vacker som alla de andra.

L: Jag ska bättra mig.
Jag lovar.


/Elfwingson