För några veckor sedan fick jag ett vykort från T och L. Det föreställde kungafamiljen... Kungafamiljen för helvete! Jag trodde att jag skulle få en hjärnblödning när jag såg bilden. Jag tänkte: ”Så går det när två vänner slår sina kloka huvuden ihop och letar vykort till en riddare utan svärd.”
Jag kan inte låta bli att le varenda gång jag ser det där kortet.
De är så fina.
Inte kungafamiljen alltså... utan vännerna. De är fina.
Förra vintern fick jag ett vykort från mina föräldrar. På baksidan stod det: ”Vi tänker på dig och hoppas att du klarar av det här. Puss och kram.”
Det vykortet hade inte en fyrfärgsbild av kungafamiljen.
* * *
Pratar med E och hon säger att vi är nattdiskare båda två, men att hon inte toppar mitt senaste nattliga rekord när det gäller att diska sent: 03.26.
Än så länge har ingen klagat…
Vi pratar om dialekter.
Givetvis påpekar jag, högt och kristallklart, att östgötskan är underbart vackert och att det enbart därför som jag sökte mig till Norrköping till en början. E säger att hon inte fattar hur jag kan tycka att just östgötskan är så vacker: ”[…] vi har ju bland annat sådana ’fina’ ö:n… Jovisst, hörru du”.
Hon säger att hon tycker att småländska är fint.
Jag håller inte med.
Hon pratar om svarta, taggiga fjärilar med söndertrasade vingar och om hur hennes dag har varit. I nästa andetag säger hon att hon inte förstår hur jag kan tycka att hon är en fin och skön människa trots att hon är tjurig och allmänt sur för det mesta.
Det kan jag inte heller förstå.
Man behöver å andra sidan inte förstå allting.
Hon säger ”Tack för att du gjorde min kväll till en bra kväll!”
Jag förstår ingenting och ögonblicket är över.
* * *
Ringer S mest för att säga ”krya på dig” fastän det är det töntigaste som finns. I vilket fall som helst känns det riktigt fånigt att säga så i det här fallet. Hon berättar om sina upplevelser i ett sterilt rum. Hon säger att jag var den enda som skickade henne blommor och att just den dagen för ett ögonblick blev otroligt varm.
Blommorna är döda nu.
Blommorna är döda, men kortet finns kvar.
* * *
Jag tänker på T och hur han hörde mig rasa. Det var nog inte så kul att höra på.
Jag ska skriva ett brev till honom någon gång.
Han ska få ”[…] ett riktig brev med frimärken”.
/Elfwingson